Centralafrikanska republiken

Centralafrikanska republiken vann sin självständighet från Frankrike 1960. Landet är potentiellt rikt, men var länge en hårdför diktatur, har präglats av  vanstyre och varit indraget i många konflikter med grannländer. Landet, befinner sig på gränsen till inbördeskrig och är nu ett av de fattigaste länderna på jorden. Två fackliga centralorganisationer finns men fackföreningsrörelsen är svag.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
622 984 km²
Huvudstad
Bangui, 570 000 invånare
Religion
Ca 25 procent protestanter, 25 procent katoliker, i övrigt traditionella religioner och islam
Invånare
4,5 milj. invånare
BNP/Invånare
790 US$
Språk
Franska och sango är officiella språk
UNDP/HDI
Rangordning 2011: 179 (av totalt 187 stater), Värde: 0,342
Ratificerade kärnkonventioner:
29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Den fackliga situationen: 

Enligt konstitutionen garanteras fackliga fri- och rättigheter men förföljelserna mot fackligt aktiva har fortsatt.

Centralafrikanska republiken är tillsammans med Sierra Leone och Niger det land som har den högsta andelen barnarbetare i världen.

I mars 2015 protesterade bl.a. Internationella Journalistfederationen, IFJ och i april uttalade ITUC Africa krav på respekt för de mänskliga rättigheterna.

Fackliga organisationer: 

1990 kunde Confederation  Syndicale des Travailleurs Centrafricains, CSTC bildas. Organisationen består av nio medlemsförbund, varav sex organiserar anställda inom den offentliga sektorn och har 11 124 medlemmar  (2011). CSTC är anslutet till Världsfacket, ITUC

Sedan 2011 finns ytterligare en centralorganisation som också är ansluten till ITUC: Union Syndicale des Travailleurs de Centrafrique, USTC med 15 998 medlemmar.

Historia: 

Den ökände kejsaren och envåldshärskaren Bokassa störtades 1979 men först 1992 hölls de första allmänna valen i landets historia.

2003 grep den före detta arméchefen François Bozize makten genom en militärkupp som inte mötte särskilt starkt motstånd. Afrikanska unionen erkände regimen samma år.

Kuppen stöddes förmodligen av Tchad och stora delar av oppositionen, dock inte av den fackliga centralorganisationen.

Under de senaste tio åren har landet nästan konstant levt på gränsen till inbördeskrig.

Statsskick och politik: 

I starkt kritiserade presidentval 2005 och 2011 segrade Bozize. Hans parti Centralafrikansk demokratisk samling, RDC fick majoritet i parlamentsvalen 2011.

Den politiska situationen i landet har präglats av interna konflikter, dominerat av två rebellgrupper; Seleka och Anti-Balaka. Läget med gränser till Tchad, Sudan, Sydsudan och Kongo som också länge präglats av inre slitningar komplicerar situationen ytterligare.

Strider mellan olika grupperingar har präglat Centralafrikanska republiken i mång år. FN har haft en fredsbevarande styrka i landet sedan 2014. I november 2017 utökades den med 900 man till 11 650. 

Trots att våldsamheterna fortsatt hölls en folkomröstning om en ny författning i december 2015 och presidentval i januari 2016 där Faustin-Archange Touadéra, en oberoende kandidat segrade. Ett fredsavtal med 13 av de 14 stridande grupperingarna i juni 2017 bröts omgående och striderna har fortsatt.

2015 besökte påven Bangui.

Ekonomi: 

Den viktigaste näringen är jordbruket. Bomull, timmer och diamanter står för de största exportintäkterna. Staten subventionerar jordbruket för att utöka odlingsarealen. För närvarande används endast en liten del av den odlingsbara jorden.

Även om landets ekonomi har stabiliserats något de senaste åren är försörjningsläget prekärt i områden där öppna konflikter råder.

Senast uppdaterad: 

December 2017 av Kjell Kampe
För mer info kontakta info@uniontounion.org

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5+ - Trade rights index 5+ short
Läs mer
5+ - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5+ betyder kollapsad rättsstat. Ingen garanti för rättigheter.