Förenade Arabemiraten

Förenade arabemiraten hör till världens rikaste länder. Rikedomen har uppstått genom exporten av olja. Demokratin är frånvarande och den stora mängden migrantarbetare som arbetar i landet blir systematiskt exploaterad. I internationella sammanhang kallas landet för UEA (United Arab Emirates). De fackliga rättigheterna är starkt inskränkta.

Fakta

Statsskick
Federation
Yta
83 600 km2
Huvudstad
Abu Dhabi
Religion
Muslimer 76 procent, kristna 9 procent, därutöver hinduer mm
Invånare
9,7 miljoner (88 procent av invånarna är migranter)
BNP/Invånare
68 600 US-dollar
Språk
Arabiska, därutöver persiska, hindi etc
UNDP/HDI
Ranking: 34, Index: 0.863. UNDP 2018.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 – 87 – 98 – 105 – 100 – 111

Arbetsmarknad: 

Sedan början av 1970-talet har oljeindustrin utvecklats snabbt och bidragit till landets snabba ekonomiska utveckling. Oljeindistrin har sitt centrum i Dubai och Abu Dhabi. Andra viktiga inkomstkällor är turism och de inhemska flygbolagen. I landet finns också några av världens mest spektakulära fastigheter, som Burj Khalifa, världens högsta byggnad (med en höjd på 828 meter). 

Nästan 90 procent av arbetskraften i landet består av migrantarbetare från framför allt Indien, Bangladesh, Pakistan, Nepal och Filippinerna. Redan i början av 1970-talet införde Förenade Arabemiraten det så kallade Kafala-systemet. Det innebär att migrantarbetarnas tillstånd att stanna i landet är kopplat till den arbetsgivare som de arbetar för. Om migrantarbetarna säger upp sig från arbetet blir han eller hon tvungen att flytta tillbaka till urspungslandet. Systemet skapar en extrem press på migrantarbetarna. Även om villkoren är miserabla känner sig många migrantarbetare tvingade att fortsätta arbeta. Migrantarbetarna känner också ofta ett tryck från släktingar i ursprungslandet. Ofta är släktingarna beroende av de pengar som migrantarbetarna skickar hem. Om migrantarbetare förlorar sitt jobb blir hela släkten lidande. I den internationella debatten har Kafala-systemet liknats vid en form av slaveri.

Den fackliga situationen: 

Fackliga rättigheterna är kraftigt inskränkta, men bland annat lärare, jurister, byggnadsarbetare och hushållsanställda har försökt att bilda fackföreningar. I samtliga fall har fackföreningarna blivit förbjudna av regimen. Det är vidare förbjudet att strejka. Anställda som har deltagit i strejker har blivit avskedade.

Världsfacket ITUC har vid flera tillfällen protesterat mot inskränkningarna i de fackliga rättigheterna.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Förenade arabemiraten har ratificerat de flesta av konventionerna, men kränkningar av de fackliga rättighterna sker regelbundet.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Förenade arabemiraten:

Inte ratificerade av Förenade arabemiraten:

Fackliga organisationer: 

Fackliga centralorganisationer: Försök att bilda fackföreningar har slagits ner av regimen.

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5 - Obefintlig garanti för fackliga rättigheter
Läs mer
5 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5 betyder ingen garanti för rättigheter.