Gambia

Gambia består av en smal kustremsa längs Gamibafloden omgivet av Senegal. Landet blev brittisk koloni 1888. Självständighet uppnåddes 1965. Efter en militär­kupp 1994 har turismen - landets främsta inkomstkälla - minskat. Det finns en lång facklig tradition i Gambia, men fackliga rättigheter kränks ständigt.  Det finns tre fackliga centralorganisationer, men ingen är ansluten till Världsfacket, ITUC.

Fakta

Statsskick
Republik enhetsstat
Yta
11 295 km²
Huvudstad
Banjul
Religion
ca 90 procent muslimer, även kristna och traditionella afrikanska religioner
Invånare
2 miljoner
BNP/Invånare
1 600 US-dollar
Språk
engelska officiellt språk
UNDP/HDI
Rangordning: 172 Index: 0,441
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Den fackliga situationen: 

Fackföreningsrörelsen i Gambia har en lång tradition, men är också starkt splittrad. ITUC har kritiserat Gambia för att kränka de fackliga rättigheterna och omfattande förekomst av barnarbete; rätten att organisera sig fackligt nekas många grupper. I november 2017 avskedades 67 byggnadsarbetare efter en protestaktion. 2016 avled transportarbetareförbundets ordförande i ett beryktat fängelse efter att ha arresterats i samband med en demonstration. Internationella Journalistfederationen, IFJ, har också vid flera tillfällen framfört klagomål mot den gambiska statens och polisens trakasserier. Tack vare internationellt stöd har man lyckats få regeringsfientliga journalister frigivna.

Fackliga organisationer: 

Det finns i dag tre dominerande centralorganisationer och ett stort antal autonoma förbund. De två största centralorganisationerna är Gambia Workers Confederation (GWC) som har 52 000 medlemmar och är anslutet till ITUCs afrikanska regionala organisationoch Gambia Workers Union (GWU) med ca 8 000 medlemmar.

I Juli 2017 anordnade Världsfacket ITUC en konferens i landet där man planerade för att kunna gå samman och bilda en centralorganisation.

Dessutom finns Gambia Labour Congress som är anslutet till den kommunistiska fackliga internationalen World Federation of Trade Unions, WFTU

Historia: 

Efter självständigheten infördes ett demokratiskt styrelseskick och fria val hölls som vanns av People's Progressive Party (PPP), under ledning av Dawda Jawara. 1992 omvaldes Jawara för sjätte gången med nästan 60 procent av rösterna. I juli 1994 genomfördes en militärkupp och makten togs över av löjtnant Yahya Jammeh.

Statsskick och politik: 

Yahya Jammeh vann sedan ett kritiserat presidentval 1996 och omvaldes 2001, 2006 och 2011. I presidentvalet december 2016 hade oppositionen enat sig och deras kandidat, affärsmannen Adama Barrow vann valet. Efter många turer där Jammeh först erkände sig besegrad men sedan vägrade avgå kunde Barrow installeras i januari 2017. I parlamentsvalen i april 2017 segrade det tidigare oppositionspartiet United Democratic Party, UDP stort och fick 31 av 53 mandat. Det tidigare regeringspartiettens parti Alliance for Patriotic Reorientation and Construction fick 5 platser. Under 2017 har flera steg tagits mot en demokratisering av landet, bl.a. har dödsstraffet avskaffats och Gambia har återinträtt i Internationellla brottmålsdomstolen, ICC.

Ekonomi: 

Gambia är extremt beroende av jordnötsproduktionen, som svarar för 90 procent av exportinkomsterna. Mindre viktiga exportvaror är bomull, ris och fiske. En annan viktig inkomstkälla är turismen. Turismen har dock kraftigt minskat efter militärkuppen 1994, men väntas nu åter expandera. Sedan mitten av 1980-talet har ekonomin liberaliserats och avreglerats. Biståndsberoendet är emellertid fortfarande stort. Över hälften av Gambias arbetande befolkning finns inom den informella ekonomin.

Senast uppdaterad: 

2017 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.