Foto: Denny LorentzenSitali Muyunda, bilmekaniker och fackklubbsordförande på MMI Steel i Zambia.

”Nu slipper vi höra sirenerna"

– Förr hade vi jättemånga olyckor här, men nu är det inte ofta vi behöver höra ambulansernas sirener på väg hit. Arbetsmiljön har blivit mycket bättre och vi har i stort sett inga olyckor.

Det säger Sitali Muyunda, bilmekaniker och fackklubbsordförande på MMI Steel i Zambia. Han tar emot oss i en container omgjord till klubbexpedition på företagets anläggning i ett vidsträckt industriområde i Lusaka. MMI Steel tillverkar plåttak och andra ståldetaljer till byggindustrin.

– Jag har jobbat här i åtta år, fortsätter Sitali. När jag kom hit var situationen inte okej. Många fick bara hoppa in och jobba ett par dagar utan vana att hantera stål och motoroljor och annat som vi jobbar med här. Det ledde till massor av olyckor.

Men så en dag kom en representant för fackförbundet NUBEGW dit och insåg att något behövde göras. Det fanns ingen fackklubb på företaget, men en kommitté utsågs och man begärde förhandlingar med ledningen. I dag är alla drygt 400 anställda med i facket. Vartannat år förhandlar man om löner och utöver det förs en löpande dialog om frågor som rör arbetsvillkoren. Också företagsledningen är nöjd.

– Det är bra att ha en fackförening här, den hjälper oss att lösa de problem som dyker upp, säger George Gasper Tembo på HR-avdelningen.              

Innan Sitali Muyunda blev fackklubbsordförande fick han facklig utbildning genom Pappers, IF Metall, Unionens och IndustriALLs projekt ”Utveckling av fackförbund för industriarbetare i Zambia” som Union to Union stöttat. Där lärde han sig mycket, inte minst om arbetsmiljö.

– När jag kom tillbaka från workshopen såg jag till att vi fick säkrare hantering av oljor och bättre stegar. Jag fick också igenom att alla chefer skulle utbildas i arbetsmiljöfrågor. Sedan dess får vi i stort sett vad vi begär, nya arbetskläder två gånger om året och all skyddsutrustning vi behöver. Antalet olyckor har sjunkit kolossalt mycket, säger han.

Sitali säger att projektet inte bara påverkade hans syn på arbetsmiljön och vad som krävs för att skapa en säker och olycksfri arbetsplats. Han blev också en bättre organisatör och förhandlare. Han har lätt att komma till tals med cheferna och känner att han har medlemmarnas förtroende. Snart är han redo för större uppgifter.

– Någon gång skulle jag vilja representera medlemmarna på nationell nivå, kanske i förbundsstyrelsen. Det drömmer jag om ibland, säger han.

Men än så länge går han omkring på MMI Steel med blåstället på. . Det tar ungefär lika mycket av hans arbetstid som det fackliga. Och när han inte jobbar är de fullt upp med familjen. Sitali är gift och har fyra döttrar, den äldsta är nio år.

– Jag är en lycklig man för det mesta, säger han.

 

FAKTA/Fackligt utvecklingsprojekt i Zambia

Utveckling av fackförbund för industriarbetare i Zambia

Projektet syftade till att stärka fyra förbund inom industrisektorn och förbättra arbetstagarnas villkor. För att åstadkomma detta fokuserade projektet på utbildningsinsatser vad gäller rekrytering och ekonomihantering samt genom att stärka facklig samverkan på nationell nivå.  Projektet är nu avslutat, men samarbetet och stödet till industriarbetare i Zambia fortsätter genom ett större projekt som också innefattar Kongo (DRC), Burkina Faso, Lesotho, Madagaskar, Zambia och Zimbabwe. Det drivs av de svenska förbunden IF Metall, Pappers, Unionen och det globala facket IndustriALL.
 

NUBEGW - National Union of Building Engineering and General Workers
IndustriALL - en global facklig federation som representerar 50 miljoner anställda i 140 länder inom tillverkningsindustri, gruvor och energisektorn.

 

 

Text: Bengt Rolfer, frilansjournalist
Foto: Denny Lorentzen