São Tomé och Príncipe

De två öarna i Guineabukten utgör Afrikas till ytan näst minsta land (något mindre än Öland) med 193 000 invånare. Landet blev självständigt från Portugal 1975. Ekonomin är baserad på jordbruk, men oljefyndigheter väntas ge nya inkomster. Från 1991 har landet ett flerpartisystem. Det finns två fackliga centralorganisationer som är anslutna till Världsfacket, ITUC.

Fakta

Statsskick
epublik, enhetsstat
Yta
1 001 km²
Huvudstad
São Tomé på São Tomé och Santo António på Príncipe
Religion
Kristendom, 80% katoliker
Invånare
199 000
BNP/Invånare
1 920 US-dollar
Språk
portugisiska
UNDP/HDI
Rangordning 2016: 142, Index: 0,574
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111,138, 182

Den fackliga situationen: 

2005 ratificerade landet ILO:s konventioner mot tvångsarbete (nr 105) och barnarbete (nr. 138 och 182) och har därmed ratificerat samtliga 8 grundläggande ILO-konventioner.

Fackliga aktioner förekommer. 

Fackliga organisationer: 

São Tomé och Príncipe har två fackliga centralorganisationer som är anslutna till Världsfacket, ITUC:

Organização Nacional dos Trabalhadores de São Tomé e Príncipe-Central Sindica (ONTSTP-CS) med 4 000 medlemmar och União Geral de Trabalhadores de São Tomé e Principe, (UGI-STP) med 7 684 medlemmar. Organisationerna samarbetar nära med de fackliga organisationerna i Gabon. 

Historia: 

Det var portugiser som började befolka São Tomé i slutet av 1400-talet. Då var öarna förmodligen obebodda och för att klara de plantager som man anlade hämtades slavar från centrala Afrika. Slaveriet avskaffades först 1869 och ersattes av kontraktsarbete som i praktiken var samma sak.

Statsskick och politik: 

Först 1960 bildades det första nationella partiet MLSTP, Movimento de Libertação de São Tomé e Príncipe. Från början låg högkvarteret i Gabon. Frihetskampen leddes därifrån av Manuel Pinto da Costa som vid självständigheten 1975 blev landets förste president.  

Fram till 1990 var landet en enpartistat. Då antogs en ny konstitution efter en folkomröstning. Därefter har val hållits regelbundet och växlingar vid makten har skett, både i parlamentet och på presidentposten. I presidentvalet 2011 segrade åter Manuel Pinto da Costa men hans parti förlorade majoriteten i parlamentsvalen 2014. I kaotiska presidentvalval 2016 väljs den tidigare premiärministern Evaristo Carvalho efter att den sittande presidenten hoppat av den andra valomgången och hävdat valfusk i den första valomgången.

Ekonomi: 

Ekonomin har varit helt beroende av kakao som odlas för export. Torka och misskött ekonomi har lett till minskad export och ökat underskott i handelsbalansen. Förhoppningen om stora oljefyndigheter har till stor del slagit fel. Man har ett nära samarbetar med Nigeria och från 2016 också med Ekvatorialguinea som rör oljeutvinning. Nigeria medverkar också i finansieringen av det universitet som grundades 2014.. Man har också i några år haft ett nära samarbete med Angola. Turism är en möjlig framtida inkomstkälla. Landet har fått största delen av sin utlandsskuld efterskänkt då man levt upp till Världsbankens och IMF:s krav. Valutan är via ett avtal med Portugal knuten till euron.

I januari 2018 besökte Kinas utrikesminister Sao Tomé som ett fem afrikanska länder som man önskar stärka samarbetet med.

Senast uppdaterad: 

Januari 2018 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.