Sri Lanka

Sri Lanka blev självständigt 1948, då fick de brittiska kolonisatörerna lämna landet. För ekonomin är jorbruktet viktigt, men också den växande tillverkningsindustrin. Det finns flera fackliga organisationer i landet, en del av dessa är nära kopplade till politiska partier, andra är mer oberoende. 

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
65 610 km2
Huvudstad
Colombo
Religion
70 procent av befolkningen är buddister, därutöver finns hinduer, kristna med flera
Invånare
21,0 miljoner
BNP/Invånare
13 500 US-dollar
Språk
Singalesiska talas av 74 procent av befolkningen och tamil av 18 procent, därutöver finns flera mindre språk
UNDP/HDI
Ranking: 76, Index: 0.770. UNDP, 2018.
Ratificerade kärnkonventioner:
29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 – 182

Arbetsmarknad: 

Sri Lanka har haft en lång period av hög ekonomisk tillväxt. I landet finns en omfattande textilindustri. Andra viktiga exportvaror är te och elektronik. Sri Lanka är också ett stort turistland. Totalt har omkring 7 miljoner människor i landet ett lönearbete. Av dessa är 5 miljoner män. Andelen kvinnor med lönearbete har dock successivt ökat, inte minst beroende på att textilindustrin anställt många kvinnor. Hälften av landets befolkning lever på landsbygden och sysselsätter sig med jorbruk eller inom olika servicenäringar. Officiellt är arbetslösheten låg, men orsaken är att det inte är meningsfullt att registrera sig som arbetslös eftersom arbetslöshetsersättningen i princip är obefintlig. Den informella sektorn är stor. 

Den fackliga situationen: 

Sri Lankas fackföreningar kan delas in i tre grupper – fackliga organisationer för offentliganställda, de partilojala fackföreningarna och de oberoende. Sammantaget finns cirka 1 500 fackföreningar, varav de flesta tillhör någon av centralorganisationerna.

Inom många av de gamla partilojala fackliga organisationerna är den inre demokratin bristfällig. Äldre ledare tillåter inte att unga krafter utmanar deras positioner. De nya oberoende fackföreningarna är samtidigt för små för att på allvar kunna konkurrera med de gamla fackliga strukturerna. Nya och oberoende fackföreningar finns bland annat inom delar av tillverkningsindustrin, inom bank- och utbildningssektorn och i de ekonomiska frizonena.

En ny vital facklig rörelse är FTZ&GSEU (Free Trade Zones & General Services Emploees Union) som under 2004 växte sig stark i landets största ekonomiska frizon Katunayake. Förbundet har därefter spritt sig till ytterligare frizoner. 

Fyra fackliga rörelser i landet är medlemmar i Världsfacket ITUC: National Trade Union Federation (NTUF), Ceylon Workers’ Congress (CWC), National Workers’ Congress (NWC) och Sri Lanka Nidahas Sevaka Sangamaya (SNSS). CWC har sin bas bland de indiska tamilerna i tedistrikten och uppträder både som fack och parti.

En nybildad facklig centralorganisation är Sri Lanka Trade Union Congress (STUC), ett av medlemsförbunden är FTZ&GSEU. Det är dock oklart hur STUC kommer att utvecklas. STUC idé är att samla privatanställda och offentliganställda i samma fackliga centralorganisation, något som inte är tillåtet idag.

NTUF redovisar för närvarande 400 000 och CWC 190 000 medlemmar. De två övriga ITUC-medlemmarna är betydligt mindre. STUC har inte deklarerat hur många medlemmar man har.

Ratificerade kärnkonventioner: 

ILO:s åtta kärnkonventioner gäller alla människor i alla länder oavsett om deras regeringar ratificerat dem eller inte, eftersom det handlar om mänskliga rättigheter. Trots det är det ändå viktigt att så många länder som möjligt ratificerar konventionerna, så att de inte förlorar sin legitimitet. Att ratificera en konvention sänder en signal om att landet tar frågan på allvar och innebär i praktiken att landet själv ska se till att lagstiftningen i landet är i linje med de krav som konventionen ställer. Det är dock ingen garanti för att länderna följer konventionen i praktiken. Sri Lanka har ratificerat alla ILO:s kärnkonventioner, men det är vanligt med kränkningar av de mänskliga rättigheterna i arbetslivet.

I ILO:s databas Normlex hittar du alla ILO-konventioner och rekommendationer och aktuell information om vilka länder som ratificerat dem.

Ratificerade av Sri Lanka:

Fackliga organisationer: 

Fackliga centralorganisationer: National Trade Union Federation (NTUF), Ceylon Workers’ Congress (CWC), National Workers’ Congress (NWC), Sri Lanka Nidahas Sevaka Sangamaya (SNSS) samt Sri Lanka Trade Union Congress (STUC). Alla utom den sistnämnda tillhör Världsfacket ITUC. Därutöver finns en rad lokala fackliga organisationer.

Senast uppdaterad: 

Januari, 2019, Mats Wingborg. 

För mer info kontakta info@uniontounion.org. För mer bakgrund och fakta om landet som inte rör just arbetsmarknad och facklig verksamhet rekommenderar vi Utrikespolitiska institutets sida Landguiden som uppdateras dagligen och nyhetssajten LabourStart.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
3 - Trade rights index 3 short
Läs mer
3 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 3 betyder att det sker regelbundna kränkningar.